It´s Just Another Manic Monday...

Jag börjar komma in i nya vanor här, egentligen utan att vara riktigt medveten om det själv. Idag är det måndag, vilket innebär att det är tvättkväll. Min originaltanke var att tvätta på söndagarna, men det vill förstås alla andra i huset göra också, så måndagarna är mina. :-) Jag är tvungen att tvätta just då i och med att det är dags att åka ut till gården på onsdag, och då behöver ladugårdskläderna vara rena igen. Idag håller jag dessutom på att laga pannkakor gjorda på mjölk från gården, det kändes som att det var en sådan dag idag. I mitt "nya liv" ingår dessutom att leva snålt då jag de facto inte har någon inkomst längre (jag tar inga studielån och håller på att kolla upp vad som händer med bidraget då man bara läser halva kursen), och då passar pannkakor mycket bra in i bilden.

Mittemot tvättstugan i källaren finns det ett rum som heter "Mangelrummet". När jag ser det på håll lite snabbt tycker jag alltid att det står "Hångelrummet" och fnissar lite lätt för mig själv åt det. :-)

Reminder to self - bör göra ny synundersökning btw.

Måndag innebär också skola, och det gör mig extra glad, jag gillar ju att prata med folk och att lära mig nya saker hela tiden. Just inlärningen går betydligt bättre än vad jag trodde att den skulle göra. Jag kan ju absolut ingenting om det här - eller kunde inte för tre veckor sedan iaf - men kommer på mig själv med att lära ut delar av kursen till resten av klassen. Dessutom är det fascinerande hur snabbt man kommer in i nya tankebanor då vi idag tillbringat hela dagen med att prata om inseminationer, dräktigheter, livmorderhalsar och allt vad det är. Ingenting man nämner i dagligtal utan en lättare rodnad om kinderna, åtminstone om man heter Malin. Men det är också uppfriskande att veta att även jag kan bubbla på om allt detta utan att ens bli lite rosa om kinderna. :-)

Bland gänget i klassen har jag hittat tre favoriter - Christian som är en gift tvåbarnspappa i 40-års åldern, lugn som en filbunke och med riktigt bred och härlig dialekt, Anders som är 56 år och vars största intressen är sitt barnbarn och fotografering, det är även han som jobbat på SAAB i 35 år och nu ska skola om sig, han är tyst men väldigt omtänksam och snäll. Sedan är det Susan, som är 25 år och kommer från Söderhamn från början men flyttade till Vara för kärlekens skull. Det är ett härligt gäng. Även om vi inte har någonting gemensamt egentligen så lyckas vi alltid hitta något att prata om, och jag kan riktigt längta efter lunchrasterna då vi sitter och pratar om en massa konstiga saker i matsalen.

Haha, Susan (som ju är den i klassen jag egentligen hänger mest med) var så gulllig idag när jag beklagade mig över att jag börjat prata med kossorna istället för med kunderna. "Men du kan prata med mig!" sa hon "Vi kan ha pluggkvällar!". Det gjorde mig lite lycklig. :-) Hon tittade dessutom på mig, med huvudet på sned, tidigare idag och konstaterade att "Jag kan inte föreställa mig dig på något annat sätt än såhär" när jag berättade lite om livet jag levde hemma. Det har blivit en vana - när vi står och väntar på att lektionen ska börja och inte har något annat att prata om brukar nån fråga mig nåt om livet i Stockholm, så pratar vi om det ett tag. Idag blev motreaktionen en av följande - "Jag har varit i Stockholm en gång för flera år sedan. Jag tyckte inte alls om det". Well, what can I say... :-)

Skara har dock sina fördelar. Jag har gått ner i varv mycket sedan jag kom hit, och det är en terapiform i sig att bara traska runt på gatorna, kika på folk, ta en kopp kaffe på ett café och njuta av lugnet. Att det inte finns så många affärer är egentligen inget problem då jag ju har shoppingförbud, och jag har lärt mig att fönstershoppa rätt bra med. :-) När butikerna har stängt brukar jag ta ett varv förbi domkyrkan - den gör mig alltid lika lugn. Jag ska försöka göra det till en onsdagstradition att sätta mig därinne en stund också, hitills har det bara blivit av en gång.