Dagarna på gården passerar snabbt. Från början var jag orolig att dagarna skulle bli långa, då det första passet är 05.30 - c:a 09.30, nästa pass 14.00-c:a 18.00. Men jag har upptäckt att det är precis tvärtom - dagarna seglar förbi. Dessutom blir det roligare ju mer jag lär mig, självklart, men i takt med det har jag också lärt mig att uppskatta sammanhangen i allt som händer på ett helt annat sätt. Numera kan jag starta igång mjölkningsmaskinen nästan själv (det är många knappar och spakar och grejer som ska hit och dit, men jag brukar kunna fixa det) och även mjölka på egen hand. Det är egentligen när någonting avviker som det blir knepigt. Ni ser; jag har redan kommit in i nya vanor här och skapat något som kan kallas för "avvikande". :-) Ett exempel är när en ko började sparka mot mig då jag skulle ha på henne mjölkningsmaskinen. Hon har aldrig sparkat förut, varpå jag blev ställd och tappade fokus lite. Men det visade sig att hon tydligen är lite bråkig i perioder.
Vi har även haft en komplicerad kalvning, något som på skolans språk kallas "Dramatiska inslag inom djurskötseln". Det var en kalv som inte kom ut ordentligt, varpå vi fick hjälpa den ut med rep. Lättnaden efteråt, när man upptäckte att den levde och mådde bra, var enorm. Men jag led också med den stackars kon. De är oerhört starka djur, som egentligen finner sig i det mesta. De mjölkas, flyttas runt, väntar på mat och förväntas kalva med jämna mellanrum, men det är väldigt sällan de "klagar" över detta. De finner sig snabbt. Verkligen fantastiska djur. Och sociala. Kor hälsar ofta på varandra, buffar på oss människor och råmar när de känner sig ensamma. :-)
Det blir ett kort inlägg idag. I´ll be back. :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar