Kotavlor

Idag på gården har jag roat mig med att byta kotavlor. Det är ungefär som världen utanför kovärldens motsvarighet till att städa toaletter. Men det är lugnt - jag är gammal hotellstäderska och jag vägrar banga för såna saker. Och så farligt var det egentligen inte. Ovanför varje ko hänger en tavla som berättar i princip hennes livshistoria - när hon är född, vad hennes föräldrar heter, hennes celltal (hur bra eller dåliga de är, det påverkar i sin tur mjölkkvalitén), hur mycket hon mjölkar och när hon ska kalva nästa gång. Dessa hänger strax ovanför kon på en ståltråd som är fästad och löper längsmed hela taket. Och dessa tavlor ska bytas ut en gång i månaden. So far so good. Problemet är att de dels är täckta av intorkat flugskit, dels att de hänger en bra bit ovanför kon, vilket innebär att man måste klättra upp på grindarna mellan korna för att få tag på dem. Så när jag klättrade upp mellan korna och stod och balanserade där, fick nästan varje kossa till höger (man besöker dem per par) om varje par för sig att klia sig mot mig. Och de väger sådär en 500-600 kg, så en stilla buff från dem är rätt kraftfull. I kort - jag höll i mig i stången ovanför som var täckt av flugskit, lager av damm och något som jag inte ens vill veta vad det var, försökte med den andra handen ordna tavlan med hjälp av den andra kons rygg och pratade samtidigt lugnande. Sen gällde det att snabba sig innan kon inte fick för sig att klia sig nästa gång. Jag är glad att ingen filmade mig i det ögonblicket. :S

Kossorna är dock galet charmiga - de buffar något frenetiskt när de får möjlighet. Står man inte och balanserar precis bredvid dem är det rätt mysigt. Jag kallar dem för "bufftjejer" när de gör så - ytterligare ett ord som tillkommit i stallet (och egentligen är återanvänt från katternas smeknamn). Det är synd att praktiken är slut nästa vecka - jag hade kunnat skriva en hel vokabulär med nya ord åt Anders. :D

En och en halv månad skapar många nya skumma vanor, och numera lystrar jag till brölanden. Det är helt absurt, men jag kommer på mig själv med att vända mig om när kossorna brölar. Som om de pratade med mig. Vilket de iofs gör ibland though, när jag kommer in på morgonen eller eftermiddagen för att mocka och utfodra dem brukar någon alltid svara när jag ropar "Hej tjejer!". :D Charmtroll.

Nu är Susan på väg hem hit för att dricka vin och plugga till provet på måndag. :-)