Bye, bye Skara!

Då var det dags för sista natten i Skara! :-) Jag har haft en härlig tid här, och lärt mig så mycket som jag kommer ta med mig hela livet. Det har varit två både fantastiska och helvetiska månader, men jag ångrar absolut ingenting.

Veckan har passerat snabbt, och sista dagarna på gården bjöd på en hel del överraskningar. Igår fick jag starta igång mjölkningen själv, och inledde som vanligt med att gå runt ett varv med foderskrapan (ja, det är för att ta bort kobajs, men det låter finare att säga foderskrapa...). När jag kom fram till kossan Haga såg jag att hon har kalvat - men det fanns ingen kalv där! Panik! Det är bland det första vi fick lära oss i skolan; att förlora en kalv är en av de största kostnaderna som kan drabba en bonde. Så jag letade runt helt frenetiskt, och tänkte att den stackars kalven kanske hade hamnat i gödselrännan, varpå jag kastade mig på knappen för att stänga av den. Men nej, ingen kalv. Jag gick runt och ropade, jag kollade hos de andra kossorna i närheten, och sen rätt vad det är kom den råmandes ut ur en av kalvarnas boxar. :-) Trots att den bara var några timmar gammal så traskade den - eller hon - runt i alla fall, vilket ju också hade kunnat få till följd att hon traskade ut genom ladugården (eller vad vet jag, men det står ju öppet utåt...), så jag släpade kalven genom ladugården enligt konstens alla regler för att stänga in henne i en annan box som i alla fall gick att låsa igen. Fick galet ont i ryggen, men efter det var jag lugn i alla fall. :-)

Idag har hon fått flytta in till grannkalven Peter; han med underbettet. De är båda tecknade på samma beigeaktiga sätt, båda har långa, mörka ögonfransar, svarta mular och är jerseykor, så de är otroligt vackra tillsammans. Också kul att Peter har fått en lekkompis, jag brukade jaga honom runt i boxen tidigare och riktigt såg hur det lyste om honom då. Nu har han Haga att leka med och jaga runt en massa. :-)

När jag lämnade gården idag skulle just Hjärtros kalva, och jag övervägde att stanna kvar för att vara med under förlossningen, men kände att jag inte riktigt hade tid. Jag har ju redan varit med på ett par, och risken är att det drar ut på tiden. Så jag sa istället hejdå till familjen och tackade för den här tiden, samt lämnade över en tavla till Anders med foton som är ett "medley" av min tid på gården. Kommer dock sakna både honom och kossorna galet mycket. :-(

Jag har även fått tillbaka alla prov, och är galet nöjd med resultatet. Ligger på MVG eller strax under på alla, vilket var betydligt mer än vad jag hade förväntat mig med tanke på mitt begränsade engagemang. :-) Men det är kul att få bekräftelse för att jag faktiskt kunnat ställa om mitt huvud till allt nytt. Och jag känner att det är kontentan av alltihopa och det är med det jag vill låta den här bloggen gå i graven - jag KAN förändra jag med. Jag som avskyr förändringar, kan ändra om hela mitt liv och mitt huvud efter ett helt nytt tänk. Det är fantastiskt! :-)

Tack älskade lilla Skara för den här tiden! :-)

// Bonde-Malin